Nr 16

Hem
Tillbaka

Nästan euforisk över att vara i Örebro, för ett ögonblick… Barnen ger mig ofantlig energi, kanske går det till överdrift och jag blir väldigt trött efter en stund. Och får lite feber. Per sprider mest lugn just nu märkligt nog. Inte många kan göra mig liks upprörd i vanliga fall. 

En av ambulansmännen som körde mig var även med när jag åkte in efter anfallet den 22 december. Mitt minne är gott när det gäller vissa saker. 

Är förklarad som smittbärare eftersom jag varit i Uppsala… Får inte röra muggar/mat mm i gemensamma utrymmet. Redan innan jag fick order om att inte röra något blev jag erbjuden att ta kaffe o fikabröd av en trevlig dam och gjorde det. Kaffekopp, glas, saftkanna, kaffemaskinknapp och skorpburk är redan kontaminerade eller vad det nu heter. 

Topsad för att kolla vad jag kan ha fått i Uppsala på typ 9 ställen, både nämnbara och inte. Yttre bandaget togs bort för topsning av sår och då kom en sköterska sen med typ ett munskydd i storlek att sätta över såret och håret. Värdelöst, jag fick en riktig linda sen men tyvärr lite för hårt lindat. Ska få det justerat snart när nattpersonalen är på plats tänkte jag. 

Tyvärr blev jag ännu mindre glad över att vara i Örebro när de kom med en stjärttermometer när jag kände att jag var lite frusen. Såna borde vara förbjudet! Nästa gång protesterar jag. Handdukar var jag tvungen att be om. Märkligt. 

Den obligatoriska infarten ville de inte ta bort ikväll. Den sitter bara där för att det är en regel för att få åka ambulans. Typ. Den sitter på högerhanden och ställer till hygienärenden…  Ha! Nattpersonalen gick med på att den inte satt där av nån anledning längre och tog bort den. 

Låter jag gnällig? Igen?