Nr 2

Tillbaka

Jo, det är ju mycket känslor förstås men jag skjuter på dem ett tag till. En av mina specialgrenar…

Julafton slappade jag i min julklappsmorgonrock och fick ihop en Jansson till skinkan och sillen så småningom. Månadens räkningar blev betalda och jag passade på att skriva upp lite koder i min gröna anteckningsbok. Vågar inte lita på att ha dem bara i huvudet längre om inte annat gör det att jag kan slappna av vad gäller den biten. Per och mina barn kan sköta min ekonomi om det behövs. Otäckt 🙂

Juldagen var det meningen att vi skulle ha 27 personer här på traditionsenlig juldagsmiddag. Mamma, mina barn, mina syskon och deras barn med familjer. Vi är många och ändå är en familj på annan ort den här julen. I princip var allt inköpt för middagen och en del förberett men vi hade ju inte klarat att ha det här hemma.

Min rara syster ryckte in och höll med hus och vi hjälptes åt med matlagningen, mest Per och Lena. Jag pillade lite på någon efterrätt till juldagen och försökte se någorlunda pigg ut när det var dags att åka iväg på juldagen. Hade sovit uruselt igen och mycket tankar och känslor som ”störde”. En promenad blev det på förmiddagen också. I alla fall var det skönt att träffa alla släktingar och känna deras stöd och se att livet fortgår som vanligt.

Skönt att komma hem på kvällen och sätta på sig morgonrocken igen. Orkade nästan vara vaken hela På Spåret 🙂 Somnade när tåget gled in i Falun tror jag. Fast jag tror jag knep orten före Per. Nåt i huvudet fungerar fortfarande. Någon sömnlös natt körde jag och Per Quizkampen också men jag måste erkänna att Per vann de flesta omgångarna. Tur att Per oftast sover sämre än jag gör så behöver jag inte känna mig ensam. Och har man sovit dåligt en natt så sover man oftast något bättre nästa natt av ren utmattning…